Livet är bra orättvist.

På fredag slutar en av mina arbetskamrater eftersom han blev varslad för 5 månader sedan på grund av arbetsbrist.Ja var och pratade med honom i morse när vi började jobba,fick då veta att hans tjet låg för döden.
Ja visste att hon var sjuk men inte att det var så allvarligt.Ja fick en chock och visste inte vad ja skulle säga.
Han sa att ja inte behövde säga så mycket utan att det var bara bra att ja visste.
Tänk att först mista jobbet och sedan den man älskar.

Det värsta är att det inte verkar som någon bryr sig.De som varit med och bestämmt att han inte ska få vara kvar säger bara att det kan man inte ta hänsyn till.För han är inte någon av de stora grabbarna med hängselbyxor.
Tillhör inte eliten bland rövslickarna.

Fy faaaaan.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0